Mentorsfilosofi

Mentorsfilosofi

Själv började jag mitt uppdrag som mentor i Mölndals Stad innan jag påbörjade mentorsutbildningen på Borås högskola.

Under tiden som jag har satt mig in mer och mer i kurslitteraturen har jag kunnat förvandla intuitiva förmågor till kunskap med grund i litteraturen Dessutom har jag på flera sätt förändrats och fått en djupare förståelse för mentorskapets komplexitet.

De två böcker vars innehåll jag till störst del tar till mig i mitt fortsatta mentorskap är ”Samtalsfärdigheter – stöd, vägledning och ledarskap”, ”Professionell vägledning – med samtal som redskap” och ”Mentorskap i skola och förskola”.

Mentorskap i skola och förskola

Det jag tar med mig härifrån är just vikten av att mentorskapet får vara ett samtal mellan kollegor, den ena med den nyaste kunskapen och den andra med den största erfarenheten. Även att låta samtalet vara öppet och tillåtande har gjort stor skillnad för mig, eftersom jag till en början hade en bild av att jag som mentor skulle inneha särskilda kunskaper som jag skulle dela med mig av till adepten. När jag läste i boken om vikten av att det rör sig om ett professionellt samtal där båda parter deltar på ett likvärdigt sätt i samtalet, förstod jag bättre vad min roll skulle vara.
Nedanstående citat från boken får känneteckna andan i vad jag i huvudsak tar till mig från den här boken.

”En följd av detta ojämlika förhållande blir att mentorn har ansvar för att ta initiativ i mötet och ett särskilt ansvar för hur relationen formas ligger därför på mentorn”(sid 66-67)

Samtalsfärdigheter – stöd, vägledning och ledarskap

Från den här boken tar jag definitivt med mig vikten av att ha en tydlig struktur på samtalet. De tre faserna har hjälpt mig att inse vinsten av den tydliga strukturen i samtalet. Att de tre faserna ibland går in lite i varandra gör inget, eftersom min struktur har blivit avsevärt tydligare. Själva listan på vilka färdigheter som krävs i de olika faserna har även de varit till stor hjälp eftersom det tillåter mig att vara mer dynamisk i min roll som mentor. Dessutom tror jag att det kan bli roligare att samtala med mig när jag varierar mig under samtalets gång.
Lyssna aktivt, spegla, ställa frågor, hela denna uppräkning i boken har jag tagit till mig, eftersom det är så lätt att hamna i de fallgropar som beskrivs i boken.

”Det tycker jag låter intressant, men…”

Hur ofta har man inte använt liknande fraser och trott att man varit uppmuntrande. Alla exempel på fallgropar har hjälpt mig att se mitt eget agerande i samtalen. Jag vet att jag ofta ställer frågor för att jag är intresserad, men genom boken har jag förstått att ett bombardemang av frågor istället kan uppfattas som att jag inte alls är intresserad av samtalspartnern.
Jag tycker om citat och diagram, därför vill jag ta med detta citat från boken:

”Det finns dock några tumregler som man har nytta av, exempelvis då man upptäcker att ett samtal försämras (se figur 2). Börja alltid med att (1) lyssna och (2) spegla fakta och känsla. Detta ger medparten initiativet och skapar en bild av hur hon ser på sin situation. Därefter kompetterar lyssnaren sin egen bild genom att (3) ställa öppna frågor och (4) slutna frågor. Fråga om både fakta och känslor och spegla svaren för att visa att du förstår. Ibland kan man sammanfatta, då och då eller när samtalet börjar ta slut.” (sid. 39)

Professionell vägledning – med samtal som redskap

Även från den här boken har jag tagit med mig tre-fasmodellen för samtalet. Jag tycker att den förra bokens modell tilltalar mig mer, men ändå kunde jag definitivt hitta saker i denna modell som jag använder mig av.
Allra mest vill jag nog nämna samtalstrappan som något viktigt för mig. Den beskriver väldigt tydligt för mig hur jag bör handskas med mina samtal. Utifrån det jag tagit med mig från ”Mentorskap i skola och förskola” om vikten av förtrolighet, så känner jag att jag får bättre balans om jag samtidigt har samtalstrappan i bakhuvudet.

Det jag slutligen tar med mig från den här boken är rutan på sidan 59 som beskriver verktygen för professionellt lyssnande, i synnerhet de icke-verbala redskapen. Just dessa har jag nog faktiskt aldrig tänkt på.

Verktyg för professionellt lyssnande 1.     Icke-verbala redskap: -      rumsliga arrangemang -      Ögonkontakt -      Hållning som visar närvaro, koncentration och lugn -      Följsamhet, stöd för berättelsen med nickningar, mimik småljud som mm och -      Röstläge och taltempo som anpassas efter klienten. 2.     Verbala redskap: -      Omformulering av fakta och känslor som klienten uttrycker -      Sammanfattningar -      Frågor som återknyter till tidigare teman.