Med unikum kan man dokumentera var som helst. Det får snabbt och är relarivt lättillgängligt. Gör detta att gränsen mellan arbete och fritid suddas ut?

Kan varaen intressant aspekt attha i åtanke inför de frågor som eventuellt kan ställas till kollegorna.

- Posted using BlogPress from my iPad

Utvecklingssamtal

Om barnets lärande (eller individuella utveckling om man är lite gammaldags) kontinuerligt dokumenteras och publiceras på Unikum, vad kommer då utvecklingssamtalet (us) att ha för roll i fortsättningen?

Om man inte har slagit på kommentarsfunktionen på inläggen i Unikum, kan man ju tänka sig att us kan vara ett forum där man ser till att man inte missar något. US blir alltså som ett uppsamlingssamtal.

Men, om man däremot har slagit på kommentarerna, kan ju föräldrar och pedagoger föra ett kontinuerligt samtal. Detta samtal kommer alltså att vara mycket mer aktuellt än det som eventuellt kan komma upp på ett us. Diskussionerna kring barnets lärande kommer alltså att kunna föras i lärandets nu, istället för senare när lärandet redan är integrerat, och tyvärr kanske till och med bortglömt.

"Nämen oj! Kan du det? Vem har lärt dig det?"

Finns det alltså ett behov av us om man har en fungerande dokumentation i Unikum? 

Man kan ju tänka sig att samtalet kan finnas kvar i ett jämställdhetssyfte. Med det menas att samtalet kan finnas kvar i sin nuvarande form för de föräldrar som inte har tillgång eller förmåga till den teknik som krävs för bruket av Unikum.

Men annars, kommer behovet av us att finnas? Om det finns kvar, kommer innehållet att förändras?

Föräldrar

Idag hade jag första utvecklingssamtalet med en förälder utifrån Unikum.

Det som slog mig var att det inte var en så stor affär att visa verktyget. Verktyget var (som det enligt mig borde vara) en väldigt liten och odramatisk sak att gå igenom och visa upp. Min upplevelse var att verktyget i sig inte är en så stor revolution eller förändring från förälderns håll sett.

Är det så att den största betydelsen och förändringen med det här verktyget ligger hos oss själva?

I förbigående innan samtalets slut kom jag på att berätta för föräldern att det även finns en kommentarsfunktion till bloggen och lärloggen. Det som kan tyckas som en bisak blev för mig plötsligt en stor revolution i mitt arbetssätt gentemot föräldrarna.

Helt plötsligt har föräldern lika stor tillgång som jag till allt jag dokumenterar om deras barn!

Implikationen blev särskilt tydlig när jag tänkte på den rent fysiska pärm som man tidigare har haft liggande på avdelningen. "Den här pärmen tillhör barnet och du kan komma in och titta i den när du vill!" Har man ju alltid talat om för föräldern. Men, i ärlighetens namn, hur många föräldrar har dagligen, eller ens veckovis, kommit in och tittat i pärmen? Säkert några, men långt ifrån alla, och alldeles säkert oftare i direkt anslutning till redan genomförda utvecklingssamtal.

Med andra ord har jag alltså egentligen kunnat vara hur ostrukturerad som helst med min dokumentation. Föräldern har bara sett den finaliserade pärmen. 

Nu kan föräldrarna direkt se om det plötsligt finns ett tidsmässigt gap i barnens dokumentation på ett par veckor. Ett gap, som jag är övertygad om att jag kommer att bli tvungen att ha en bra förklaring till. I alla fall om jag ska lyckas behålla något spår av proffessionalitet.

Redovisning

Lärdom:
När man ska redovisa, eller presentera något för forskare bör man - för sin egen överlevnads skull - vara så förberedd och koncis som möjligt.
Vad du än gör, kom INTE under några omständigheter alls på egna funderingar eller tankar. Undra INGET!
Om du råkar göra det kommer du snart att finna dig ståendes med ett jätteprojekt innehållandes tusen frågor. "För allt är spännande, intressant och värt att ta reda på"


- Posted using BlogPress from my iPad

Unikum direkt

Vid samtal med barnen är det bättre att filma hela samtalet med ipaden för att sedan skriva av in i unikum, använda som diktafon.

Man kan även utgå från Pramlings senaste krönika i tidningen Förskolan om vad som kan hända när man ohämmat och oreflekterat ger sig in i en dokumentationshysteri.
... visar hur de vuxna som dokumenterar både kan bli tysta iakttagare som glömmer bort att kommunicera med barn, och väldigt angelägna om att barn ska prestera något specifikt som blir fint att visa upp för omvärlden.

När jag hade ett experiment tillsammans med barnen (fyra stycken, idealiskt enligt varför samling) insåg jag hur jag satt med huvudet nedböjt över ipaden, frenetiskt skrivande vad ett enskilt barn sa.
Samtidigt jobbade min hjärna på högvarv för att lägga på minnet vad de andra barnen sa i dialog med barnet som just då var i fokus, alltså hade sin unikumsida uppe.
Efter en stunds frustration kom jag på att använda IPaden som filmkamera. På så sätt kan jag få ett dokumentationsunderlag, samtidigt som jag - tror jag - tar mig för att på ett mer ärligt, förutsättningslöst och deltagande sätt delta i barnens dialog kring sitt upptäckande och lärande.

- Posted using BlogPress from my iPad

Tanke

Kolla igenom frågorna som finns i Unikum. Vilka frågor är relevanta, för vem/vilka.
Är det viktigare att dokumentera samtalet?


- Posted using BlogPress from my iPad

Fokus

Vi väljer följande två frågor i vårt arbete:
1: hur får vi unikum att bli en del av vår dagliga verksamhet?
A. Hur använder vi unikum nu?
a. Behöver verksamheten förändras?
b. Behöver verktyget förändras?

2. Hur ser våra kollegor på de IT-verktyg vi har?

Reflektion från personal

Satt i personalrummet med två andra kollegor.
Samtalet börjar med att de börjar diskutera unikum som dokumentationsverktyg. De pratar om hur snabbt och enkelt det är.
Tyder det på en mognad acceptans av verktygen.
- Posted using BlogPress from my iPad
Från personalens egna tankar har id'eer kommit om hur de skulle vilja att verktyget ser ut.
Vilka funktioner som de skulle vilja ha.
En bättre/tätare koppling mellan verksamheten och verktygen.

Första

Nu kan jag börja dokumentationen av arbetet med IT i förskolan mha IPads.