Utbildningsvetenskap - ett kunskapsområde under formering

I bokens inledande kapitel kartläggs vad den kommer att handla om. Den beskriver hur ungt området är och hur det är i ständig formering, vilket gör att det är svårt att säga vad som är utbildningsvetenskap eller inte.

Owe Lindberg har lyft fram några problematiska men intressanta dikotomier.

En är spänningen mellan å ena sidan en utbildningsvetenskap med "stark underbyggnad, inriktad på generella frågor och av icke empirisk karaktär", och å den andra en utbildningsvetenskap "av empirisk karaktär inriktad på specifika frågor och svagt underbyggd" men ofta med hög tillämpbarhet.

En annan dikotomi berör relationen till lärarprofessionen. Den ena polen betecknas av avstånd till lärarnas vardag och rör generella, etiska, moraliska och normativa frågeställningar i relation till utbildning och lärande. Vid den andra polen finner vi en mer experimentellt inriktad forskning som behandlar verksamhetsnära frågor. 

Helt enkelt det gamla vanliga om teori gentemot praktik. Fast nu som två viktiga delar av ett kunskapsområde, det är spännande.

Lärares professionella/personliga utveckling

Det jag tar med mig från första rubriken (Lärararbetets förändrade villkor) är följande:

Att vara lärare är inte längre något givet – det blir man inte genom den position man innehar utan framför allt genom de relationer man utvecklar till sina elever. Gramgångsrikt pedagogiskt arbete förutsätter en god förmåga att verka tillsammans med människor såväl som kunskap om människor.

Det talas om att lärare ska ha en relationskompetens och en kreativ kompetens, det vill säga att ha en förmåga att skapa nytt och inte bara överta etablerade tankar och handlingsmönster. Det diskuteras även om vikten av att tänka kritiskt. 

I nästa rubrik tar jag stort intryck av vilka olika sorters pedagoger som finns (iaf utifrån den gjorda studien, i USA).

Särskilt Den personligt orienterade läraren och Den kritiskt undersökande läraren är två tankefigurer som jag känner mig starkt dragen till, och som känner personligen eftersträvandsvärda. 

Sammanfattningen av hela artikeln känns också bra och lätt att ta till sig:

[...]kreativitet och relation som två grundläggande aspekter av mänsklig utveckling har vi föreslagit att det är i och genom växelverkan mellan kreativa handlingar och genuina pedagogiska relationer som lärares professionella/personliga utveckling väsentligen sker.

Tänka kritiskt, vara kreativ (gentemot sig själv), ta tillvara på relationer (inte bara till kollegor, barn och föräldrar, utan även till omvärlden), alla dessa blir nyckelord för mig i min lärarroll framöver.

Mentorsfilosofi

Mentorsfilosofi

Själv började jag mitt uppdrag som mentor i Mölndals Stad innan jag påbörjade mentorsutbildningen på Borås högskola.

Under tiden som jag har satt mig in mer och mer i kurslitteraturen har jag kunnat förvandla intuitiva förmågor till kunskap med grund i litteraturen Dessutom har jag på flera sätt förändrats och fått en djupare förståelse för mentorskapets komplexitet.

De två böcker vars innehåll jag till störst del tar till mig i mitt fortsatta mentorskap är ”Samtalsfärdigheter – stöd, vägledning och ledarskap”, ”Professionell vägledning – med samtal som redskap” och ”Mentorskap i skola och förskola”.

Mentorskap i skola och förskola

Det jag tar med mig härifrån är just vikten av att mentorskapet får vara ett samtal mellan kollegor, den ena med den nyaste kunskapen och den andra med den största erfarenheten. Även att låta samtalet vara öppet och tillåtande har gjort stor skillnad för mig, eftersom jag till en början hade en bild av att jag som mentor skulle inneha särskilda kunskaper som jag skulle dela med mig av till adepten. När jag läste i boken om vikten av att det rör sig om ett professionellt samtal där båda parter deltar på ett likvärdigt sätt i samtalet, förstod jag bättre vad min roll skulle vara.
Nedanstående citat från boken får känneteckna andan i vad jag i huvudsak tar till mig från den här boken.

”En följd av detta ojämlika förhållande blir att mentorn har ansvar för att ta initiativ i mötet och ett särskilt ansvar för hur relationen formas ligger därför på mentorn”(sid 66-67)

Samtalsfärdigheter – stöd, vägledning och ledarskap

Från den här boken tar jag definitivt med mig vikten av att ha en tydlig struktur på samtalet. De tre faserna har hjälpt mig att inse vinsten av den tydliga strukturen i samtalet. Att de tre faserna ibland går in lite i varandra gör inget, eftersom min struktur har blivit avsevärt tydligare. Själva listan på vilka färdigheter som krävs i de olika faserna har även de varit till stor hjälp eftersom det tillåter mig att vara mer dynamisk i min roll som mentor. Dessutom tror jag att det kan bli roligare att samtala med mig när jag varierar mig under samtalets gång.
Lyssna aktivt, spegla, ställa frågor, hela denna uppräkning i boken har jag tagit till mig, eftersom det är så lätt att hamna i de fallgropar som beskrivs i boken.

”Det tycker jag låter intressant, men…”

Hur ofta har man inte använt liknande fraser och trott att man varit uppmuntrande. Alla exempel på fallgropar har hjälpt mig att se mitt eget agerande i samtalen. Jag vet att jag ofta ställer frågor för att jag är intresserad, men genom boken har jag förstått att ett bombardemang av frågor istället kan uppfattas som att jag inte alls är intresserad av samtalspartnern.
Jag tycker om citat och diagram, därför vill jag ta med detta citat från boken:

”Det finns dock några tumregler som man har nytta av, exempelvis då man upptäcker att ett samtal försämras (se figur 2). Börja alltid med att (1) lyssna och (2) spegla fakta och känsla. Detta ger medparten initiativet och skapar en bild av hur hon ser på sin situation. Därefter kompetterar lyssnaren sin egen bild genom att (3) ställa öppna frågor och (4) slutna frågor. Fråga om både fakta och känslor och spegla svaren för att visa att du förstår. Ibland kan man sammanfatta, då och då eller när samtalet börjar ta slut.” (sid. 39)

Professionell vägledning – med samtal som redskap

Även från den här boken har jag tagit med mig tre-fasmodellen för samtalet. Jag tycker att den förra bokens modell tilltalar mig mer, men ändå kunde jag definitivt hitta saker i denna modell som jag använder mig av.
Allra mest vill jag nog nämna samtalstrappan som något viktigt för mig. Den beskriver väldigt tydligt för mig hur jag bör handskas med mina samtal. Utifrån det jag tagit med mig från ”Mentorskap i skola och förskola” om vikten av förtrolighet, så känner jag att jag får bättre balans om jag samtidigt har samtalstrappan i bakhuvudet.

Det jag slutligen tar med mig från den här boken är rutan på sidan 59 som beskriver verktygen för professionellt lyssnande, i synnerhet de icke-verbala redskapen. Just dessa har jag nog faktiskt aldrig tänkt på.

Verktyg för professionellt lyssnande 1.     Icke-verbala redskap: -      rumsliga arrangemang -      Ögonkontakt -      Hållning som visar närvaro, koncentration och lugn -      Följsamhet, stöd för berättelsen med nickningar, mimik småljud som mm och -      Röstläge och taltempo som anpassas efter klienten. 2.     Verbala redskap: -      Omformulering av fakta och känslor som klienten uttrycker -      Sammanfattningar -      Frågor som återknyter till tidigare teman.

Kap 2

I detta kapitel talas det om "Ett vetenskapligt förhållningssätt, vilket menar de handlar om att problematisera, anlägga olika perspektiv på, och fundera över hur man tänker om olika fenomen."
För mig blev just den här meningen ganska viktig, eftersom den får ihop de två delarna i Lpfö som jag har haft så svårt att få ihop, nämligen att arbetet i förskolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Man kan säga att det vetenskapliga förhållningssättet ligger som ett filter över både vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Den beprövade erfarenheten är för mig då viktig, om man förhåller sig till den med ett vetenskapligt förhållningssätt. På samma sätt kan den teorianskaffning som utförs utan ett vetenskapligt förhållningssätt från mottagaren vara värdelös. Eller i alla fall inte vila på vetenskaplig grund.

Annat som jag tar med mig från detta kapitel är vikten av att ha en tillitsfull relation och ett öppet samtalsklimat mellan mentorn och adepten. Det är viktigt att tillkortakommanden och misstag ses som tillfällen för lärande.
Just vikten av att ha det öppna och tillåtande klimatet är något som jag tar med mig. Under min mentorsperiod har jag upptäckt hur just detta är det som brister i de flesta fall.

Jag tar även med mig diskussionen kring vikten av att ha en profession. Att skapa ett yrkesspråk. Att kunna balansera mellan närhet och distans, vilket ställer krav på att den professionelle har förmåga att reflektera över sitt handlande och sina känslor. Distans är en förutsättning för reflektion och vetenskaplighet medan det är i närhet vi kan förnimma och fånga upp elevers känslor och det som händer i klassrummet. Båda är grunder för undervisningen. 

Kapitel 1

Det jag främst tar med mig från detta kapitel är hur viktigt det är att mentorn försöker skapa en så god relation som möjligt till den nya läraren. Om man tittar på sidan 19, står det:

"Mentorerna måste därför ha en så god relation till de nyutbildade att de har kunskap om den nyutbildades erfarenheter och kompetens"

Hur ska man kunna ha den här kunskapen (meningen syftar till att man som mentor ska kunna bidra med viktig information när chefen gör upp en individuell utvecklingsplan för den nya läraren), när man antagligen aldrig träffat läraren innan? Dessutom ska vi bidra till den  ... genom att lyfta de nya lärarnas och förskollärarnas specifika utvecklingsbehov. Hur ska detta gå till?

Apropå relation och tillit, så stärks detta om adepten inte befinner sig i ett beroendeförhållande till mentorn. Paradoxen ligger i att mentorns dokumentation ska kunna användas som ett bedömningsunderlag. Systemet i sig skapar alltså problem för det som är en av förutsättningarna för en god introduktionsperiod.

Det är också viktigt att klargöra för alla parter att det är förskolechefen som ska bedöma lämpligheten. Vi som mentorer kan i och för sig förväntas bidra med information. I detta fall är det nog viktigt att adepterna har full tillgång till den dokumentation som mentorn sammanfattar. Dessutom tror jag att mentorn bör trycka på vikten av att adepten skapar en egen dokumentation som så tydligt som möjligt visar på den lärprocess som adepten genomgår.

På sidan 24 finns ett mycket bra exempel på en god relation adept-mentor.

Jag tycker att det är intressant att det uttrycks så tydligt att relationen mellan adept och mentor ska vara en stödjande relation mellan två kolleger, en relation som kan vara jämbördig (sid 25).
Adepten är en fullgod medlem av arbetslaget (sid 26).
Vikten av att ha problematiserande diskussioner mellan adept och mentor. För mig är detta en god träning för att införa den typen av diskussioner i arbetslaget och på hela arbetsplatsen. De problematiserande diskussionerna och den kritiska granskningen måste vara mot såväl adepten som mot mentorn.

Slutligen är det intressant att läsa vad som uttrycks kring praxischock och hur viktigt det är att man har ett öppet och tillåtande klimat på arbetsplatsen. Har man inte det så hamnar den nya läraren lätt i situationer där den helt åsidosätter sin egen kunskap för att ingå i "gamla beprövade" metoder. Detta mår varken läraren eller verksamheten bra av.
Även den beprövade erfarenheten kan vila på ett vetenskapligt förhållningssätt.

Framgångsfaktor

Jaha, hur gör man nu då?

Om man vill att kollegorna ska ta till sig ny kunskap kring IT-verktyg, hur kan man bäst hjälpa dem?

Två skolor:

1. Jag hjälper dem genom att göra inställningar, lösa deras tekniska problem åt dem. Tex, ställer in deras mail på paddor åt dem osv.
2. Jag hjälper dem att hjälpa sig själva. Dvs att jag tex lägger upp en film som förklarar hur man ställer in sin mail själv. Så finns man självklart tillgänglig så att de kan ställa frågor om de behöver.

enkät

Hur har Unikum förändrat:

• ·         Ditt eget arbetssätt
• ·         Ditt arbetslags arbetssätt
• ·         Din dokumentation
• ·         Din pedagogiska dokumentationen

Hur har IPads förändrat:

• ·         Ditt eget arbetssätt
• ·         Ditt arbetslags arbetssätt
• ·         Din dokumentation
• ·         Din pedagogiska dokumentation

Skulle du vilja bli intervjuad av oss för att vi ska kunna fördjupa oss i ovanstående frågeställningar?