Det jag tar med mig från första rubriken (Lärararbetets förändrade villkor) är följande:
Att vara lärare är inte längre något givet – det blir
man inte genom den position man innehar utan framför allt genom de relationer
man utvecklar till sina elever. Gramgångsrikt pedagogiskt arbete förutsätter en
god förmåga att verka tillsammans med
människor såväl som kunskap om
människor.
Det talas om att lärare ska ha en relationskompetens och en kreativ kompetens, det vill säga att ha en förmåga att skapa nytt och inte bara överta etablerade tankar och handlingsmönster. Det diskuteras även om vikten av att tänka kritiskt.
I nästa rubrik tar jag stort intryck av vilka olika sorters pedagoger som finns (iaf utifrån den gjorda studien, i USA).
Särskilt Den personligt orienterade läraren och Den kritiskt undersökande läraren är två tankefigurer som jag känner mig starkt dragen till, och som känner personligen eftersträvandsvärda.
Sammanfattningen av hela artikeln känns också bra och lätt att ta till sig:
[...]kreativitet och relation som två grundläggande aspekter av mänsklig utveckling har vi föreslagit att det är i och genom växelverkan mellan kreativa handlingar och genuina pedagogiska relationer som lärares professionella/personliga utveckling väsentligen sker.
Tänka kritiskt, vara kreativ (gentemot sig själv), ta tillvara på relationer (inte bara till kollegor, barn och föräldrar, utan även till omvärlden), alla dessa blir nyckelord för mig i min lärarroll framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar