Vid samtal med barnen är det bättre att filma hela samtalet med ipaden för att sedan skriva av in i unikum, använda som diktafon.
Man kan även utgå från Pramlings senaste krönika i tidningen Förskolan om vad som kan hända när man ohämmat och oreflekterat ger sig in i en dokumentationshysteri.
... visar hur de vuxna som dokumenterar både kan bli tysta iakttagare som glömmer bort att kommunicera med barn, och väldigt angelägna om att barn ska prestera något specifikt som blir fint att visa upp för omvärlden.
När jag hade ett experiment tillsammans med barnen (fyra stycken, idealiskt enligt varför samling) insåg jag hur jag satt med huvudet nedböjt över ipaden, frenetiskt skrivande vad ett enskilt barn sa.
Samtidigt jobbade min hjärna på högvarv för att lägga på minnet vad de andra barnen sa i dialog med barnet som just då var i fokus, alltså hade sin unikumsida uppe.
Efter en stunds frustration kom jag på att använda IPaden som filmkamera. På så sätt kan jag få ett dokumentationsunderlag, samtidigt som jag - tror jag - tar mig för att på ett mer ärligt, förutsättningslöst och deltagande sätt delta i barnens dialog kring sitt upptäckande och lärande.
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar